Atack efter attack. Har spenderat hela denna helgen med ätande. Bara ätit och ätit, finns inget stopp på mig. Mått så jävla dåligt i kroppen. Inte kunnat stå då magen kniper. Nu kommer ångest attacken. Sitter och gråter, skriker. Alla andra är ute och roar sig, njuter av denna härlig vårdag. Medans jag sitter här inne och krossar mig själv. Jag har fattat tappningen om hela världen. Finns inget kvar av mig länge. Jag är en djup brunn, mörk och tom. Ensam. Totalt jävla ensam och förjävlig. V fan har jag gjort med mig själv? I flera år är det enda jag tänker på mat. Hur fan har det gått. Jag blir bara fetare och fetarE. NU ÄR DET SLUT. Jag vill äta normalt. Eller egentligen inte. Jag vil äta nyttigt. Jag vill leva ett normalt liv. Utan matproblem dagarna i ända. Självklart vill jag bli smal. SMA SMA SMAL. Men det funkar ju inte på detta sätt. Jag vil leva livet, trivas med mig själv, inte fundera på maten. Äta nyttigt, normalt. Sen är det ju probmet med magen. Fibermage vilket gör att jag inte kan äta de mesta kohydraterna. Jag vill ju äta nyttigt (fullkornspasta) men det går inte för magen, och jag vill inte äta vanlig pasta för det är onyttigt.

Jag mår så jävla dåligt just nu. Aldrig haft sådan här ångest förut. Ätit upp hela syrrans påskägg. Två ciabatta med en jävla massa pålägg.

Måste hitta en väg ut ur hetsätningen. IT IS KILLING ME. Ska träffa en dietist snart. Då ska jag berätta om min vilja att komma bort från detta, men också om skräcken. Och om magen, är det på riktigt eller är det bara jag försöker hitta en bortförklaring till att slippa äta kohydrater?

Sommar 2009 kommer jag vara fet. Kommer dö, skämmas, ha ångest. Jag vill inte dö, men jag vet inte om jag vill leva detta liv...