Det på något sätt skiner innefrån. Trots allt skolarbete och jobbsökningar så känner jag mig ny. Är det våren? Är det den hälsosamma kosten? Är det mitt ex som skaffat flickvän och jag kan nu släppa honom för gott? Är det att alla vänner är hemma? Är det att jag hade trevligt i skolan för första gången på länge? Ser faktiskt fram emot att ha grupparbete på fredag. Jag vill träffa folk. Hörde för första gången av mig till en kompis, alltid andra som får höra av sig till mig. Annars sitter jag hemma i mörkret hela dagen. Är det att jag fick sista platsen på favoritpasset på friskis? Finns så många svar, finns inga svar. Samtidigt som allt blir ljusare och ljusare växer räddslan för när/hur/om det kommer spricka?

De brutna vingarna, krossade under hennes rygg. Den torra marken, lika sprucken som hon själv. Hon ser ljuset. Inte ljuset i tunneln. Ljuset åt andra hållet. Tillbaka till livet. En änglavinge växer fram. Skör.