När jag inte kan nå dig. Då klappar ditt hjärta för livet. Då strömmar blodet lekande genom dina ådror. Drömmar och vilja finns. En insida finns, pulserande.

Men jag biter mig in. Krossar din spegelbild, kras. Du i splitter. Så jag erbjuder mig att puzzla ihop dig. Med vassa kanter låter jag ditt blod rinna. Dina tankar och känslor blir till damm och försvinner med vinden.

Nu har jag dig i min makt. Du ber att jag ska höra din röst, din önskan om att jag ska ge dig det du behöver. Behöver för att bli en av oss. Ett ideal. Jag öppnar min famn, välkomnar ett nytt offer.

Så dansar vi. Tar varandras händer. Du tror att du har allt. Men det enda du har är mig. Jag låter kroppar röra sig i gruset. De kroppar jag ska visa världen, de vinnande. Min makt har vunnit över er. Förlorare. Dansen går fortare och fortare. Okontrollerat framför dina ögon. Du faller. Ingen sa att det skulle vara enkelt.

Då börjar du inse vad jag gjort med dig. Försent. River och sliter men jag släpper dig inte. Aldrig. Har ett fast grepp om din handled och du släpas bakom mig. Knäna rivs upp av gruset, tårar och blod rinner. Du ser upp på min rygg från dammet, ser min baksida. Du är min nu, jag är idealet och du är min slav.

Men vad händer om vi kliver ur? Lämnar utsidan som trasor på golvet? Ser varandra som det vi är. Ser den riktiga gnistan. Då är makten vår och vi kan vinna över idealet.