En tom vit skärm bländar med skräck mitt ansikte. Det är word-dokumentet som varit uppe under dagen men ständigt täckts av en inernetsida. Nu ligger den överst. De icke existerande orden skriker med sin frånvaro i mitt huvud. Det är inte rätt ord. Det är nedverderande ord. "Du är för dåligt för kursen, ingen vill vara med dig, vad gör du där? Det är pinsamt".

Imorgon. Då. Då ska jag sätta mig obekymrad, face to face med det vita dokumentet och bara skriva. Låta det flöda. Allt är bättre än ingenting. Har jag någonting kan jag iallfall förbättra, redigera, ta bort dåliga stycken.

Bort med prestationångesten. Jag går kursen för att bli bättre. För att bli kreativt. Jag må vara yngst och osmartast. Men jag jobbar på det.. eller gör jag?