Gjorde ett misstag. Misstag ska man lära sig av. Det gör inte jag. Går någonting fel faller hela min världs samman och allt känns meningslöst. Börjar käka och allt känns ännu mer värdelöst. Känner mig rutten, "börjar om imorgon igen" "Måste passa på att äta allt jag kommer åt"

JAG MÅSTE LÄRA MIG ATT STÅ EMOT. Det här handlar inte om något simpelt sötsug. Det handlar om att kunna se ljuset. Inte ge upp. Även om dagen är mörk, även om jag faller ner i ett svart hål. Då måste jag hjälpa mig själv upp. Innan jag gräver mig djupare ner.

Jag kan hoppa över groparna längs vägen! Det blir bara så mycket enklare ifall jag inte själv håller i spaden och gräver hålen större.