Du behöver inte vara god.

Du behöver inte gå på dina bara knän

Hundra mil genom öde mark, ångrande.

Du behöver bara få det blida djuret i din kropp

älska det det älskar.

Berätta för mig om din förtvivlan, din, och jag berättar om min.

Medan världen går vidare.

Medan solen och de skira kristallerna från regnet

rör sig över landskapet,

över prärierna och de djupa skogarna,

bergen och floderna.

Medan de vilda gässen, högt i den klarblå luften,

är på väg hem igen.

Vem du än är, hur ensam du än är,

offrar världen sig självt till din inbillning,

ropar till dig som de vilda gässen, skarpt och upphetsande --

om och om igen tillkännager din plats

i alltings släktskap.