Igår när jag kom på natten hem så sa min mamma något till mig som fick mig att vilja ta livet av mig. Kände mig så värdelös, så jävla sviken. Vet att vi inte har någon bra relation men detta var så lågt man kan sjunka. Hon vet att jag har problem med mitt ätande, att jag vill gå ner i vikt. Men har man varit ute så vill man gärna äta något litet när man kommer hem.

Tar fram ost och smör för att göra några ostrullar. Då kommer hon ut ur sovrummet, smal och bening. Ser på mig som att jag är världens tjockis. Säger överlägset att jag inte borde äta det där. Jag blir helt paff, frågar vad hon menar med det och hon svarar att jag Inte borde äta när jag kommer och särskillt inte ost och smör... Har aldrig kännt mig så förnedrad, så liten men samtigt så stor.

grät mig till söms, det var den värsta kvällen i mitt liv. Utgången som blev helt misslyckad. Kom inte in, har världens dubbelhaka på alla bilder, alla andra är så jävla snygga. Och sen detta avslutet. Önskade att jag aldrig mer skulle vakna upp.