Det finns ögonblick då jag helt tappar förståndet. Då jag tappar kontrollen över mig själv, någon slags tvångstanke tar över hela mig och jag har inget att sätta emot. Jag glömmer allt jag någonsin lärt mig och det känns som att det jag kämpar för varje dag hånar och skrattar sarkastiskt mig rakt upp i ansiktet.

Att man lär sig av sina misstag stämmer nog inom vissa områden. Men när det gäller detta måste jag få någon slags uppenbarelse för att inte göra samma skit om och om igen.

Ångesten kommer nu smygande och de tre närmasta dagarna kommer jag straffa mig själv för att jag inte kunnat lägga band på mig själv. Veckan är förstörd...