Det mörka skrymsle som ska föreställa mitt hjärta börjar klappa försiktigt. Solstrålarna har tagit sig in genom fönstret, bort till soffan, genom det tjocka täcket och trängt in i min kropp. Starkare än det mesta lyckas det värma den utplånade kroppen. Kvittrande hörs från de hemkomna fåglarna. Drar av mig täcket och sätter mig tungt upp i soffan. Det ligger godispapper och brödsmulor på bordet. Magen kniper och lägger sig i valkar mot låren. Där ute föds nu våren på nytt. Men jag kommer ligga kvar här, vänta tills kroppen är tillräckligt tunn. Det värmer inombords men det kyler också mitt samvete. Nu måste jag sätta kroppen i slaveri. Innan det är försent.