Varför känner jag mig så värdelös? Känner mig lat och otillräcklig. Kommer sitta här år efter år, aldrig gå vidare. Men hur ska jag kunna gå vidare, utvecklas när jag aldrig vågar? Vad är jag rädd för? Sitter här och rubbas av att jag tänkt söka jobb i eftermiddag. Varför kan jag inte bara göra det? Ta en runda på stan och dela ut cv? Varför är allt så svårt för mig? Varför är ingenting kul länge...? Har ingenting jag ser fram emot. Skulle vara semestern med mamma och lillesyrran i sommar, vilket säkert inte kommer bli av. En sak som är säker är att jag aldrig kommer komma någon vart om jag tänker så negatvit hela tiden. Men det är svårt att bryta trenden när man bara sitter här själv hela dagarna. Finns ingen som kan få mig på fötter. Ingen som drar med mig ut. Tror till och med att jag skulle gilla att jobba. Ha något att göra.

NÄ NU TAR JAG MIG I KRAGEN! JAG ÄR SNYGG, ROLIG, TREVLIG OCH JÄVLIGT BRA PÅ ATT JOBBA! DAGS FÖR ETT TREVLIG CAFÉ ATT HITTA MIG! AVSLAPPNAD SKA JAG VARA, INTE TÄNKA SÅ MYCKET. BARA GÅ IN OCH LÄMNA ETT CV, RINGA UPP SENARE I VECKAN!