JAG VILL FRAMÅT MEN TILLBAKA
Det värsta med att ha en ätstörning är att vara så klyven. Det finns ju inget hemskare än att vara så här sjuk och hetsäta, må dligt osv. VILL BLI FRISK. Men å andra sidan vill jag ju bli smal, och äta nyttigt och träna sådär jättemycket som alla gör. Det finns ingen väg där jag kan äta supernyttigt, avstå från all normal mat och samtidigt bli frisk. Jag måste lära mig äta allt, bete mig som man ska kring mat, fast jag egentligen vill äta supernyttigt...
Det handlar ju om att äta i normala mängder. Och jag vet att jag kommer gå ner kilo om jag ätaer normalt och slutar hetsa. Men hetsen av att gå ner nu, bli snygg nu den vägrar försvinna.
Jag har funderat mycket kring vad det är jag tycker, eller vad jag vill att andra ska tycka. Jag vill komma tillbaka till skolan som den där ybersnygg tjejen som alla reagerar på har blivit smal och fit. Men varför vill jag de Varför vill jag att de killar jag hållt på med ska se att jag har blivit smal? Antagligen för att jag tror att jag inte räcker till? Men jag lyckades ju "locka" till mig dem förut?
Så på något sätt gör jag de för dem? Fast ändå inte, jag känner mig inte bekväm med mig själv. Kan inte sitta, ligga som jag vill. Vilket är idiotiskt. Att vara tvungen att sitta och posera dagarna i ända. Det är för fan sjukt...
Lika mycke kaos som det är i texten är det i mitt huvud. Jag dras åt olika håll hela tiden. NU SKA VI BANTA OCH BLI SNYGGA. NU SKA VI ÄTA NORMALT OCH BLI NÖJDA. ALLT GÅR OM MAN VILL! DET HAR INTE GÅTT PÅ 5 ÅR..
Att ha den här tvisten inom min gör att jag inte kan göra det fullt ut. Jag tror inte på mig själv till 100 % då jag misslyckats så många gånger förr.
Kommentarer
Trackback
